Funderar du på att bli med hund? Del 5a
Vill du inte ha en rashund, utan en blandras, så tycker jag att du ska fundera över några saker innan du gör ditt slutgiltiga val.
Genetik är svårt! Det finns gener som slår igenom direkt, genar som ligger och gömmer sig och poppar upp när man glömt bort att de finns och så vidare. Jag gick en gång en genetikkurs för hunduppfödare och en av de första sakerna genetikern sa var:
– Ju mer jag lär mig om genetik, desto mindre vill jag bli uppfödare.
Och det är verkligen lätt att förstå om man har försökt sig på att föda upp hund. Du kan planera så otroligt noga, och ändå blir det absolut inte alls som du har tänkt dig.
Många som föder upp hundar gör genetiken otroligt enkel. Det gäller säkert såväl blandras- som rasuppfödare, men det bli ofta otroligt tydligt i blandrasannonser.
50% labrador, 50% border collie kan det stå i en annons. Och så kan det stå något i stil med: Vill du ha en lugnare border collie?
Tänk att jag önskar verkligen att det var så enkelt. Och så praktiskt det vore om det alltid bara var de egenskaper man vill ha som fördes vidare.
Hemma har vi två blandraser: Mooggli, chihuahua/papillion, man skulle kunna säga 50/50%, eftersom det står så i annonserna. Jag undrar var papillionen i honom har tagit vägen. Hittills har jag inte sett någon pappis alls i honom. Vår andra lilla korsnig är en chihuahua/mops, 50/50% även där, med andra ord. Han ser ut som en mops, men med längre näsa och smalare ben, och han är väldigt mycket som en mops, förutom att han har det ättriga temperamentet som chihuahuor ofta har. Ett beteende som jag personligen inte alls är så förtjust i, men som alltså finns i bägge dessa hundar. Jo, jag vet att det finns superstabila och jättecoola chihuahuor, men det är inget som slagit igenom i våra hundar.
På en kurs hade jag en hund som var 50% labrador och 50% tax. Hunden hade en sak från taxen, benen. I övrigt var det precis på pricken en labrador. Tänk belastningen på de benen… Det var en supertrevlig hund. Ett riktigt charmtroll, och hon hade verkligen precis allt från labben. Men ändå vill jag bara säga: Varför? Det är som gjort för att hunden ska få fysiska problem väldigt tidigt. Hälsan måste alltid vara det viktigaste. En hund ska må fysiskt och psykiskt bra, för sin egen skull och för sin ägares skull. Målet med aveln måste ändå vara att skapa sunda och friska individer som kan ha ett långt och underbart liv och som kan få vara glädje för sin omgivning länge.
Man vet aldrig vad som slår igenom! Vissa raser verkar ha starkare anlag än andra. Jag kan bara komma på en border collie blandis som faktiskt egentligen inte alls är som en border collie, och hon är 75% border collie, 25% collie, om man ska räkna procent som många gör.
I förra blogginlägget skrev jag om olika anlag som vi människor har avlat fram mycket medvetet under väldigt lång tid. Du tar inte bort vallningen ur en border collie på ett par generationer. Även om du tror att du har plockat bort den, så kan den dyka upp där du minst anar.
Vad händer om man korsar olika arbetsuppgiftsanlag som inte alls hör ihop? De före detta kamphundsraserna till exempel. De har av någon outgrundlig anledning blivit populära att korsa med. Där har man under extremt lång tid avlat på att de absolut inte ska göra något mot människor. De ska inte bita människa. PUNKT. Däremot ska de bita andra djur, vanligast andra hundar. Och så slår du ihop den här hunden med till exempel en vakthund, som inte ska fundera i två sekunder innan den biter människor. Eller för den delen med en border collie, som också ofta har nära till bett. Och så tror man att man får det bästa från två världar, när det ofta blir tvärtom. Hur tänker man då? Och till vems glädje?
Ska du köpa en blandras, vilket jag på inte något sätt avråder från, vi har som sagt var två själva, så ska du absolut titta på vad det är för något som man har slagit ihop. Min erfarenhet säger mig, ju mer lika ursprungliga arbetsuppgifter som möjligt, desto mindre problem. Ju mer avlägsna arbetsuppgifter, desto större förvirring, för såväl hund som hundägare.
Läs på om raserna! Blir du lika glad oavsett vilken av raserna som slår igenom?
På en kurs hade jag en kvinna som hade en hund som var 75% labrador och 25% vorsteh. När jag pratade raskunskap utbrast hon:
– Vilken tur att det är mest labbe i min!
Problemet var att hunden såg ut som en voresteh och betedde sig som en sådan. Hon hade med andra ord fått en ras som hon inte ville ha, utan att veta om det. Det är som gjort för att inte bli ett bra hundliv.
Om det är en ras som du absolut inte kan tänka dig att ha, köp inte en blandras med den rasen i!
Nästa tips! Täck över bilderna! Det finns inte en valp som inte är det sötaste som finns! Jag kan gå in på Blocket och vilja köpa 25 hundar inom loppet av några sekunder, om jag enbart ska gå på hur söta de är.
När du ska köpa en blandras är det minst lika viktigt att träffa föräldrarna som om det är en renrasig hund. Jag skulle kanske säga ännu viktigare. Träffa föräldarna! Är det en olycka ska du kunna träffa både mamma och pappa! Om inte hunden har rymt och uppfödaren inte har en aning om vad det är för någon. Olyckor sker. Löpande tikar och hanar i närheten av löpande tikar blir otroligt begåvade på att komma åt varandra.
Om det inte är en olycka, ställ frågan ”Varför?” till uppfödaren. Har de inte ett vettigt svar, köp absolut inte. Fråga hemskt gärna vad de vill uppnå med kombinationen, det bör man nämligen ha tänkt igenom innan man gör den.
Låt inte priset vara det som avgör om det blir en blandras! Låt det vara ett medvetet val, där du har tänkt igenom vad blandrasen kan tänkas medföra och varför du tror att detta är den bästa hunden för just dig. Även olyckorna måste hamna där de kan få det som allra bäst!
Lycka till med ditt val!
Natasja
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Anna Backman » Funderar du på att bli med hund? Del 5a: ”Hej! När jag läser om korsningar mellan mops och andra raser med samma problem m..”
-
Marianne Frid » Funderar du på att bli med hund? Del 5a: ”Hej! Så intressant och givande att läsa! Vi är en liten familj som längtar eft..”
-
Peter Stenberg » Ge din hund naturlig mat!: ”Hur får man tag på´kontaktinfo om man vill göra illustrationer åt er sida eller ..”
-
Caarina Holmström » Jag borde ha förstått!: ”Härlig läsning! Hoppas också att flera får upp ögonen på vad en hund/katt dagli..”
-
Natasja Ravenklint » Ge din hund naturlig mat!: ”Hej Mary! Så kul! Jag vill däremot säga att jag på inga sätt är någon foderexper..”
OM ni vill ha en korsning med t ex mops, använd en långnosad hund med lättare kroppstyp som inte har problem med ryggen, för det sistnämnda är ytterligare ett vanligt och svårt problem hos mops.
Nu finns det en påbörjad avel, som det inbitna mopsfolket inte gillar, men som syftar till att rädda rasen men få bort problemen.
I synnerhet Tyskland och England har använt Parson Russell Terrier (Ty.) och Jack Russell Terrier (En.). Också Beagle används. I England kallas de oftast Retro Pug, i Tyskland Retro Mops, ibland Sport Mops. Läs på om detta i stället. Där finns åtminstone ett långsiktigt tänkande. Det kommer att ta tid innan det blir en helt stabil egen ras, men titta på foton hur en mops såg ut för 100 år sedan, då ser ni hur en Retro Mops (Svenska namnet också) ser ut. Vilket är målet att de ska kunna göra i framtiden, med endast ett fåtal genetiska tillflöden mellan varven. Varför då, om rasen blir bra? Därför att då kommer samma situation tillbaka, därför att genpolen är för liten!
Så intressant och givande att läsa!
Vi är en liten familj som längtar efter att vi även ska få en hund bland oss. Har sedan några år en helt underbar katt som är lugn, mysig, social och som trivs/accepterar/leker med hundar den möter. (Så vi hoppas att det ska kunna funka även för katten att få en hund till familjen.)
Detta kan troligen bli av under 2021-2022.
Min man är intresserad av en stor hund med mkt ”power” i, men har samtidigt alltid pratat så gott om Mops, pga dess personlighet.
För vår 10åriga dotters och min del (jag har en nack-och ryggskada) - och det blir nog ffa jag som kommer ha mest tid och största nsvaret för hunden då jag är hemma på heltid - skulle en hund i ett lite mindre format, men ändå mkt mkt personlighet och power på det sättet, fungera mkt bättre. (Självklart är det många fler faktorer o förutsättningar som vi väger in nu när vi ska välja ras/blandras).
Vi har funderat en hel del, undrat lite kring bla blandras m mops (mkt pga ”förbättring av deras nos/andning/ögonhäösan”) ... och så råkar jag se ditt inlägg. Så många god råd och kloka tankar... undrar genast om du har tid och möjlighet till ett samtal?
Så tacksam och glad om ett svar kommer!
Mvh
Marianne
Jag som råkar ha en korsning mellan mops och chihuahua och som tidigare har haft renrasiga mopsar måste fråga dig varför du vill ha just en mix av det slaget? En mops och en chihuahua har rätt olika personligheter och jag kan säga att vi i vår korsning har fått de negativa sidorna av chihuahuan som vi gärna hade varit utan.
Så det jag tycker ni ska fråga er är varför ni vill ha en korsning, något "Chug" finns inte, utan det är bara ett hopp namn man har valt på en så kallad "designer dog".
Så fråga er, varför inte en mops eller en chihuahua, vad tror ni att ni kan få som är bättre av en korsning.
Mvh
Natasja
Vi drömmer om att hitta en chugvalp, mops/ chihuahua, hur och var söker vi?